Kärlek

Min kärlek till min man bli bara starkare och starkare.  Skrämmande för jag är så beroende av honom. Vi är två fast ett. Utan honom är jag inte mig och utan mig är han inte sig. Galet konstigt och så mycket känslor. 

Han har så rätt när han skriver att jag är beroende av honom. Jag klarar mig inte utan honom. Det är därför så tomt i sängen utan honom.  Jag borde vara stödet jag inte kan vara gör utan Mattias fungerar jag inte.  Det blir en dålig cirkel. Så här ligger jag med ont i hjärtat på flera sätt. Dels av saknad,  av rädsla men också för allt dom åkt berg och dalbana sista tiden. Min egna stress trycker jag bort mer och mer och vet ju längst in att även jag kan ramla samman.  Men jag måste vara här för mig, min älskade man, mina barn och elever.

Imorse vaknade jag av att Mattias hade svimmat. Ramlat ihop och slagit i sitt huvud.  Ett stort jack och massa blod. Akuten och dör ligger han nu på sjukhuset.  Kontroll av hjärtat. Kontroll av vår kärlek dom blir starkare och starkare men som absolut inte mår bra av att vara särskilda.

Mattias skrev  idag att jag var hans bästa vän och hans älskade fru.  Så starkt.  Jag älskar honom så.