Kanske är det återigen dags att börjar skriva, det brukar ge effekt och förbättra perspektiven för mig.
Sommaren 2014 var så härlig. Mycket husvagn och orientering. Tänk jag sprang varje dag på femdagars, vem kunde anat detta.
Hösten gar varit grym ur flera aspekter. Jag har fått mitt nya jobb och trivs så. Men har också slitit... mycket!! Det tog ut sin rätt genom att Mattias som slutade med medicinen i sommras brakade samman lagom till ledighet nu i jul. Så ha vi gar haft några grymma veckor. Jag fixade inte hålla ihop allt själv, detta då jag också låg nära en gräns. Men efter snart tre veckor ser jag ljuset och förhoppningsvis går vi starka ur detta också. Man ser och förstår åtminstone vikten av att dra i handbromsen. Att göra det i tid. Att göra det som jag själv vill. Inte minst är kärleken till varandra viktig. Utan den tar det ännu längre tid. Att stanna upp och bara vara. Där är ju nu. Vi planerar inget utan genomför någon under dagen om det går. Vissa dagar inget andra dagar mer. Vi tar det lugnt. Äta frukost på sägen bara för att vi kan och vill. Idag tog vi på eftermiddagen en time i ishallen. Vi höll på att vända i dörren, eller jag, för oj vad folk och folk känns aldrig bra. Men det gick vägen och barnen njöt. Väl hemma var alla trötta. Mys i underställ, tänd brasa och en bra bok. Och så kaffe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar