Familjen Engström- mitt i vardagen: Förvirrad tid!

Ja just nu är jag i en tid där jag hinner precis allting men ändå ingenting, låter det konstigt men jag tror precis det är så det är att vara en aktiv 3-barnsmamma. Mitt liv går just nu ut på att mysa och umgås så mycket som möjligt med mina familj och mina barn. Jag går upp varje morgon med ett lende på läpparna, eller det där var inte fullt sant det kommer först efter nio när jag fått mig mitt kaffe och kunnat läsa några rubriker i tidningen, för det är det jag betalar tidningen med över 2000 kr/ år för. I alla fall jag har lite kärleksbråk om kläder då och då med mina två äldsta barn, den yngsta har som tur var inte kommit dit ännu. Hon bråkar istället varje dag om mat, mat är nämligen helt överskattat för Elsa snart 7 månader gammal. Elsa då, vi börjar nerifrån. Jag är då lyckligt lockad att vara hemma med henne hela dagarna. Hon jollrar, skrattar och avgudar pappa, mamma och inte minst sina systrar. Hon sover som en klocka och kissar och bajsar som hon ska.... så det enda lilla vi kan klaga på är maten. Men vem har tid med det när man nu kunnat sitta i en och en halv vecka, kommer upp i krypställning och tar sig sakta framåt med ett kryptag i taget...

Sedan har vi Alva. 4 år och verkligen 4 år. Trött och gnällig minst en gång om dagen samtidigt som hon försöker hålla storasysters tempo och vara med på precis allt. Full med bus och försöker göra allt just nu för att inte lyssna på mamma och pappa. För det kan vara dumt för då får man inte göra precis som man vill. Mamma vill att hon ska börja cyckla men det går inte för hon får minnsan ont i sina ben!

Vilma, har sin första lösa tand. Snart ramlar den bort så just nu kan hon ju faktiskt inte äta vad som. Och det måste fkatiskt mamma och pappa förstå. När man äter rostatbröd måste det vara i småbitar, lite så som minsta lillasyster får sin mat. Kanske måste man också ha en burk med sig hela dagarna för tanden kan ju faktiskt ramla bort. Det är stort. Slutar snart förskoleklass. Första skolavslutningen och börjar verkligen allvar efter sommaren. Go och glad men med järnvilja. Kläder måste vara perfekta och utifrån hennes smak och tycke (är väl bara början kan jag tro).

Gubben hade jag visst också hemma om kvällarna och helgerna. Go och glad och mycket hjälpsam är han också. Han har varit snäll och köpt mig ett par löparskor här under våren och faktiskt fick han ut mitt fläsk och fram till förra veckan så såg det bra ut sedan kom årets första förkylning som helt däckade mig. Men då var han snäll och stannade hemma och tog han om mig, eller var det kanske barnen? Om kvällarna och helgerna försöker vi gemensamt vilket alltid slutar med bara han att få till vår trädgård, ja ni läste rätt. Vi är klara inne och håller på ute nu. Det enda (vilkt inte är det enda när varje sten väger 30 kg) jag lyckats med är att ta hem 200 mursten under två veckorna när det var erbjudande på dem på XL Bygg. Så nu murar vi (eller det var ju han) mur och bygger fortsättning på Altanen.

Jag, vad gör då jag mitt i allt detta. Jo jag tvättar, lagar frukost, fika, lunch, mellis, kaffe, middag, tar hand om disk, städar lite, rensar ogräs, klipper gräsmattan, handlar, hämtar och lämnar barn hit och dit, dricker kaffe, umgås med barn, leker i lekparker, solar, har det bra, sover, skrattar, försöker gräva igen runt muren (har inte kommit dit ännu), badar barn, läser godnattsagor, slås med en och annan mygga, dricker vin, springer en och annan km, läser en och annan tidningsrubrik, äter middag med goda vänner, planerar semester....JA NI FÖRSTÅR VÄL ALLA ATT JAG INTE HINNER BLOGGA just nu? Tiden springer iväg och jag har varit som Alfons Åberg ska bara snart... men snart kommer aldrig och jag som så gärna vill.

Hittade lite bilder från april och maj (hinner inte ens tömma kameran nu mera)... en del bättre och en del sämre (hade visst många gånger haft proffsfotograferna Vilma och Alva framme).