Vilken dag.

Ja jag väckte barnen klockan halv sex. Och morgonen gick utan problem. Kvart över sex satt vi i bilden, Vilma med knäckebröd i handen. Så tid var jag till jobbet klockan 6.45, inga problem. Att jobba var också skönt. Tiden rann iväg och jag behövde inte fundera. Efter jobbet hämtade jag barnen och så till tandläkaren med Vilma. Det är nu jag på vänster sidan börjar känna av mitt öga, att det smyger sig på kommande migrän.... nej... tittar i väskan om det finns några tabletter, hittar några som gick ut i juni men det fick bära eller brista..... Tog dem och så in till tandläkaren. Vilma är superduktig och det går kanon. Även Alva skall få beröm här som satt helt stilla i mitt knä de 5 minuterna som vi var inne där. Här efter var min plan att vi skulle köra direkt till Lyckeby och fixa skor till barnen som båda början Mulle och Knopis i morgon, dvs. ut i skogen. Och höstskor har jag inte hunnit med eftersom de var sjuka. Kände lite smått panik. Men eftersom jag fick mer och mer ont i huvudet valde jag att köra hem. Tänkte att jag kunde ge barne lite mellis och lägga mig på spikmatten ca 20 minuter, vi skulle ändå hinna till Lyckeby och tillbaka för att prata med pappa innan han behövde somna..... -men nu visade det sig inte var så enkelt för vår elektriker var kvar hemma och hade tusen frågor, samt att barnen ville ha hans uppmärksamhet lika mycket, pust. Men visst skönt att elen i hallen kom på plats och så kunde han fixa lite i lilla hallen inför att Kalle byter dörrhålet. Så det tog tid innan mitt huvud hamnade på spikmattan där jag fick ligga ca 6 minuter för att sedan känna att vi behövde köra för att hinna. på vägen till Lyckeby ringer mamma och undrar vad jag gör så hon kommer till affären och hjälper mig med skor. Och trot eller ej men barnen kunde faktiskt ha de skorna de hade så så mycket bråttom hade jag inte behövt, pust, men passade på att fixa vinterkängor till båda barnen. Men mormor tyckte att Alva kunde behöva ett par riktiga höstskor också (Vilma fick i våras som hon kunde ha fortfarandra) så hon köpte ett par skor till Alva också, det tackar vi för så hemskt mycket........Sedan fick Vilma ett bryt (inte första de sista dagarna). Skrek i affären och hela bilresan till MC Donalds där vi fiskade upp lite mat och så gasen i botten till Jämjö för att ringa pappa (kaos) och pratade lite med honom, trött idag var han men det var i och för sig midnatt.....Han hade det nog tufft idag, och det är lång tid kvar tycker jag... och han med. Men det har ändå fungerat för mig idag. Korten på barnen är också en historia. Vilma skriker och testar mamma just nu till max. Hon vet att hennes mamma har henne själv. Så idag fick mamma ta korten rätt igenom. Vilma snäste och skrev och var inte helt snäll så det slutade med att hoten om Bolibompa blev till sanning. Klockan 17.58 bär mamma henne rätt upp i sänge och sade godnatt.... utan tv mm. Hon försökta flera gånger ta sig upp och hon skrek men lugnade sig efter ett tag och insåg att hon kanske inte fick komma ut. Vi pratade lite och jag sade att hon fick lov att ta en ljudsaga med bok och ligga och läsa i sin säng. Alva fick titta på tv och där satt hon när farmor gick förbi. På korten håller de för öronen för att farfar låter med sågen nedanför trappan. Vilma fick ytterliggare ett bryt så hon vet att hon kanske inte får titta på tv i morgon heller (pust är det så här 5- åringar är???). Sedan har vi också fått el då både inne och utanför i trädgården, lampor KANON. Köpte också en dörrmatta idag. Och så var då farfar här och fixade lite till med dörrhålet, kommer bli bra. Orkade (eller hann inte) måla mer idag dock.....SÅ nu sitter jag i soffan men skall gå ner och hänga upp tvätt innan sängen kallar.............

Men saknar min man och lider med honom för att han hade det tufft idag. Skall skicka bilder till honom och en stärkande kram. Saknar dig min älskade vän.