Klockan är halv fem på morgonen. Här hemma är allt bra nu. Tjejerna har sovit hela natten ostörda (synd det inte var så natten innan med tanke på att Mattias skulle åka, denstackaren skall vara vaken en hel dag till nu i Kina utan sömn). Vilma sover i pappas säng. Jag har därför blivit lite piggare, dock inte sovit så många mer timmar. Hade svårt att somna innan han ringde vid 2-tiden dock. Men så skönt när han gjorde det, då släpte lite av min första panikångest. Nu får jag vänta 3 veckor till. jag får verkligen panik när folk rör på sig, måsta vara fel på mig. Skulle nog behöva gå till en gubbe typ som i sällskapsresan "Jag kan flyga jag är inte rädd" men mina ord skulle vara "Mina nära och kära kan åka bil, båt, flyg, gå mm jag är inte rädd". Nu skall jag istället oroas för mamma som skall hem från Gotland på fredag, hela tiden något.
Just nu är i alla fall mörkret kvar här i Sverige och jag skall krypa ner och hoppas få någon timmes sömn till (kanske en innan Alva vaknar). Regnet smattrar skönt på taket och jag drömmer om allt kul vi kan göra när Mattias kommer hem. Stå ut, vet att du var trött nu när vi pratades vid. I dag blir en hemmadag för att andra med lugn och ro. Känns som jag hämtat mig i alla fall efter det värsta att få vara själv. Ger dig min man styrka. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar